Underhållet av Fårös vägar sköttes av de jordägande bönderna. Den sträcka var och en var ålagd att underhålla stod i proportion till storleken på markinnehavet. Underhållet bestod i att man skulle hålla vägkanterna fria från träd och buskar men framförallt i att vägen årligen skulle grusas. Detta skulle vara avklarat till ett visst datum på hösten då länsmannen kom på vägsyn. Resultatet kungjordes sedan från predikstolen i kyrkan. Hade någon slarvat med underhållsarbetena fick de göras om.
På vintern hade bönderna skyldighet att hålla vägen öppen och därvid svara för erforderlig snöplogning och snöskottning. Fårö var indelat i 11 olika ploglag enligt kungörelse från landsarkivet i Visby år 1911. Varje sådant bestod av ett visst antal angränsande gårdar. Laget hade en viss bestämd sträcka att snöröja. Varje ploglag hade en egen snöplog som det kunde krävas upp till 8-10 hästar att köra. Snöplogen är en kopia av den år 1941 byggda snöplog som tillhörde Alnäsa ploglag som var ploglag nummer sju på Fårö. Laget bestod av gårdarna i Alnäsa grannlag. Det skulle svara för plogningen på c:a 797 meter av denna väg vilket innebar att man skulle ploga från avtagsvägen in till gårdarna fram till Nystugu åker invid Bygdegården. När Vägverket övertagit snöröjningen blev plogen liggande kvar här på sin ursprungliga plats. Den var i mycket dåligt skick då Anders Ruthström och Sivert Hultqvist år 2001 gjorde denna kopia med virke skänkt av Anders Ahlberg vid Alnäsa.
