Kvarnen byggdes år 1874 och ägare då var Tomas Broman. Det var en väl utrustad kvarn med två stenpar. Dess läge på den mångtusenåriga Litorinavallen har gett god vind från alla riktningar. Det kan nämnas att c:a 150. från kvarnen i västlig riktning finns en väl bevarad skeppssättning. All sten till kvarnbygget hämtades från grönakersalvret vid Hammars, c:a två km. från kvarnen. Till körslorna användes både oxar och hästar och till sin hjälp med detta hade Tomas sin syster Maria och fadern Lars Petter Broman (1818-1890). Kvarnens vingar skilde sig ifrån de flesta andra på ön, med sin segelduk för vinddraget i stället för luckor. Kvarnen var i bruk några år in på 1950-talet och ägare var då Oskar Broman. Den var anlitad av många såväl Fåröbor som folk från storlandet, då det var välkänt att kvarnen med sina dubbelpar stenar gav ett fint mjöl. Under krigsåren hände det att många nätter ägnades åt malning. Erik Broman (son till Oskar Broman) har berättat att kvarnen förlorade ett par av sina vingar vid en höststorm år 1953. Han har också berättat om sin farfarsfar Lars Petter Bromans läkekonst. Fåröfolket kom ofta till honom när de hade värk, sveda eller sår. Han hade kokat ihop en salva av produkter som naturen kunde ge honom; och det sägs än idag att bättre inte fanns än Bromans salva. Under 1960-talet började kvarnen användas till fritidsbostad. Idag finns ingenting kvar av kvarnens forna inre utrustning. Kvarnkroppen har fårr ett nytt sadeltak, med falor samt vindspiror och inne i kvarnbyggnaden har skapats en smakfull och praktisk inredning för textilkonsthantverk och skön vila. Källa: Gösta Persson & Fårö pensionsförenings (SPF) Fårös kvarnar