Kvarnen är troligen byggd senare delen av 1700-talet. I kvarnen finns en del inskriptioner. På en av stockarna har man ristat in årtalet 10 maj 1811 och på några andra platser kan man läsa initialerna B.F. – P.B. – B.F.

Vid 1807 års kvarnskatteläggning fanns det två kvarnar vid Broa. Ägare till dessa var Berndt Nilsson och Stephan Larsson. Den Förstnämnde skattade för 12 personers malningsbehov medan den sistnämnde för 7.

Georg Broström, som född och bosatt vid Broa, berättar om kvarnens tidigare ägare: ”Petter Broman, kallad ”Brofar” (född 1815), ärvde kvarnen efter sin far. Han ägde kvarnen fram till mitten av 1860-talet, då änkan Lena-Lisa Persson, ”Brolisa” kallad, köpte kvarnen. Hon var född vid Vinor år 1813 och avled 1893. Hon var änka efter Lars Persson., som drunknat i sundet tillsammans med båtsman Löparen, våren 1851. De fick två söner; Petter Mikael, född 1844, ocj Niclas Oskar, född 1849. Någon gång på 1870-talet överlät ”Brolisa” kvarnen till sonen Petter Mikael, som nu tagit namnet Per Broström. Nästa ägare blev hans son, John Broström (1870-1937), som ärvde kvarnen runt sekelskiftet.

Det blev moderna tider och kvarnen användes inte längre och fick förgalla allt mer. År 1936 Skänkte John Broström kvarnen till Bungemuseet, som nu vårdar den gamla klenoden.”

Det är sannolikt att John Broströms sista malning i kvarnen skedde omkring åren 1915-1920. Efter detta började kvarnen förfalla. Att detta inte fick fortgå kan vi tacka riksantikvarien Sigurd Curman. Vid sitt besök på Fårö år 1936 fattade han intresse för den gamla kvarnen. Resultatet blev att Bungemuseet blev den nya ägaren och under deras beskydd restaurerades kvarnen som sedan gett kvarnen fortlöpande vård.

Källa: Gösta Persson & Fårö pensionsförenings (SPF) Fårös kvarnar