Kvarnen är troligen byggd i början av 1800-talet, I kvarnen finns en inristning med årtalet 1884. Kanske gjordes denna inristning i samband med någon restaurering.

Werner Larsson har tecknat ner en del fakta kring kvarnen vid denna tid: ”Ägare till gården åren 1876-1914 var Johan C. Lindström (1855-1942).
Sista malningen skedde troligen åren 1890-1891. Emligt Lindströms utsago förföll kvarnen under iden Lindström var i Amerika, då det var en hälftenbrukare som lät gården förfalla.”

Åren 1914-1918 ägdes gård och kvarn av Michael Ekström, Stora Gasmora.
Att han inte hade något behov av kvarnen kan man förstå då han hade ångkvarn vid Avanäset och väderkvarn vid Stora Gasmora.

AB Gotlands Kalkverk övertog ägarskapet år 1918 men år 1961 inköpte Werner Larsson gårdstomten medan marken där kvarnen är belägen ägdes av EUROC.

Vid kvarninventeringen 1971-1972 kunde man konstatera att kvar av den gamla kvarnen var bara en stenruin. Men idag står där åter en vacker väderkvarn.

Med initiativ och ekonomiskt stöd från Gotlands Hembygdsförening och skickligt arbete av Nils Hägring, så har kvarnkroppen försettsmed hätta, kvarnaxel, vindspiror och vingar m.m.

Av kvarnens malverk och övriga inre inventarier finns inget kvar, med undantag av en av malstenarna. Det är den gamla överstenen som skiljder sig från vad vi tidigare sett. Den här stenens mellanskikt är av granit, medan såväl över- som undersida är av sandsten.

Att kvarnen inte kan mala är av föga betydelse då husbehovsmalning spelat ut sin roll för mycket länge sedan. Det väsentliga är att kvarnens yttre återskapats till glädje för oss alla.

Emilia Broman har berättat att kvarnen var ett inseglingsmärke för sjöfarten på norrsidan, likaså lotsmärket på Norsholmen som såg ut som ett segel i mattröd färg, ganska högt uppspänt.

Källa: Gösta Persson & Fårö pensionsförenings (SPF) Fårös kvarnar