Området omkring hamnen ägs av en samfällighet av fastigheter runt området. Husbod Hamnförening sköter och bevara hamnen och omgivningarna till glädje för medlemmar och gäster. Parkering på anvisade platser i hamnen är tillåten för personbilar men inte för släpvagnar, husvagnar, husbilar eller bussar. Notera att körning och parkering vid sidan av vägen inte är tillåtet på Fårö.
​Hjälp oss hålla hamnen ren och snygg genom att ta med ert avfall.

​Välkomna att njuta en stund i vår unika miljö

​Husbod Samfällighetsförening

Om hamnen

Fåröborna har genom tiderna försörjts sig på en blandning av allt som naturen erbjudit så som jordbruk, boskapsskötsel, fiske, jakt, hantverk och handel. Som alla öbor har man varit beroende av båtar för transporter, jakt och fiske. Fårö saknar helt skyddade naturhamnar men det finns ett antal äldre landningsplatser ofta bestående av några sjöbodar, båthus och länningar, dvs små stenpirar mellan vilka man drog upp sin båt. De lokalt använda båttyperna anpassades efter användning, sjöförhållanden och hamnmöjligheter.  På Fårö och resten av Gotland dominerades båtbeståndet av en-, två- och tre-männingar, lätta spetsgattade båtar väl anpassade för rodd och segling och som lätt kunde dras upp på stranden. Riktiga hamnar började byggas under 1900-talet då man började använda större fiskebåtar som inte lätt kunde dras upp på stranden.

I Alnäsaviken, nära den gamla kalkugnen ligger fiskeläget Husbod som har fungerat som landningsplats för småbåtar under lång tid. Husbod samfällighetsförening drivs idag av samfällighetens delägare och föreningens övriga medlemmar där totalt 30 hushåll är medlemmar. Här finns gamla länningar, ett båthus från 40-talet, fyra träbodar varav en knuttimrad och mycket ålderdomlig, sannolikt Gotlands äldsta bevarade knuttimrade fiskebod. Vidare finns ett par kallmurade stenbodar. Bryggor och vågbrytare började byggas för ca 50 år sedan och hamnen har efter hand underhållits och utvecklats av medlemmarna. Fårös utsatta läge för vind och sjö tar hårt på hamnen och i samband med de senaste årens stormar förstördes stora delar av vågbrytaren. En omfattande och kostsam upprustning syntes oundviklig, framtiden såg dyster ut för Husbod. Efter kontakter med EUs landsbygdsutvecklingsfond och organisationen Leader  har samfälligheten fått finansiellt bidrag för ett projekt som avsåg att renovera hamnen och öka tillgängligheten för allmänheten. På våren 2019 slutfördes projektet.

Idag kan man inte sällan beskåda seglande männingar och fritidsfiskare i Husbod. Den nyrenoverade piren erbjuder fina bad och en storslagen utsikt över Alnäsaviken. Längre in i viken finns en lång sandstrand för härliga bad. Fortsätt gärna ett hundratal meter förbi hamnen och beskåda runinen av en gammal kalkugn. Kalkbränning var från mitten av 1600-talt till början av 1900-talet en viktigt inkomstkälla för de mångsysslande Fåröborna.

Kalkugnen vid Västerrev

Ren kalksten består av calciumkarbonat (CaCO3). Då den upphettas till ca 1000 oC avgår koldioxid (CO2) och kvar blir osläckt kalk (CaO) kallad packsten. Då packstenen läskas med vatten (H2O) utvecklas stark värme varvid stenen sväller och faller sönder. Det har bildats calciumhydroxid (Ca(OH)2) dvs släckt kalk. Släckt kalk blandat med sand och vatten bildar ett murbruk som har använts från medeltiden till våra dagar. Murbruket hårdnad med tiden då det tar upp koldioxid (CO2) ur luften.

Sedan långt tillbaks i tiden har bönderna på Fårö bränt kalk för husbehov i enklare kalkmilor. Från mitten av 1600-talet fick kalkpatroner privilegier att bygga större kalkugnar för kommersiell produktion av släckt kalk för den inhemska marknaden och för export. På Fårö byggdes de första kalkugnarna vid Lauter omkrig 1665 och bränningen pågick fram till 1882 under flera olika ägare.

Uppgifterna om Västerrevsugnen är knapphändiga. 1847 frisläpptes kalkbränningen och 1855 noterades tillkomsten av ”Alnäsa kalkugn tillhörig Herr F.F. Schenholm”. Gustav Emanuel Govenius, född i Sala 1824 flyttade till Lilla Hoburga, Alnäsa 1861 och övertog ugnen. Han lämnade ön i september 1865. Verksamheten blev tydligen kortvarig.

Ugnen är idag 8 m hög från lägsta marknivå och har upp till 3m tjocka murar. Ugnen är uppbyggd av kalksten. För att skydda ugnen från att brännas till  kalk under eldningen var den putsad invändigt med kalkbruk. Putsen måste bättras på med jämna mellanrum. Man kunde bränna 29 läster kalk åt gången. Definitionen av en läst som volymsmått har över tiden varierat mellan 2 och 4 m3. Stenen bröts i brott ovanför ugnen och staplades i ugnen så att en eldstad och rökgångar bildades. Den grova stenen lades nederst och småsten överst. Ugnen eldades med 2 m lång ved, dag och natt under 3-4 dygn tills gula lågor visade att bränningen var klar. Den släckta kalken läskades därefter genom att begjuta den med vatten, ett hårt, farligt och smutsigt arbet som ofta utfördes av kvinnor. Het kalk sprutade och frätte huden på arbetarna. Den släckta kalken skeppades ut packad i tunnor. I sjön rakt utanför ugnen ligger rester av två stenkistor som ingick i en brygga som användes för utskeppning av den släckta kalken och troligen också för att frakta hit de stora mängder ved som behövdes vid bränningen.

Kontaktinformation

• Ordf. Johan Wästlund 070 4444689
• Kassör. Bengt Öberg 070 3463212
• Sekreterare: Ingvar Larsson 070 6570996
• Ledamot: Björn Ekström 070 6554110
• Ledamot: Preben Möller 073 5506144

Segling

Vi är ett antal medlemmar som seglar med gamla allmogebåtar med bas i vår hamn. I juli 2021 anordnade vi för första gången seglingar för båtar från hela Gotland. Evenemanget som vi kallar Askugrund Runt planerar vi att göra till ett årligen återkommande evenemang. På denna sida kommer vi publicera information om segling vid Husbod och om Askugrund Runt.

Bilder nedan är från seglingarna 2021. Fler bilder finns på facebookgruppen Askugrund runt – https://www.facebook.com/groups/118869763688967